Astri Bergman Taube
Skulptör, konstnär, sångmö
Barndomen
Figurer i plastelina
Astri föds 9 december 1898 och växer upp i Stockholm. Hon är Herman och Melen Bergmans första barn. Så småningom får hon tre bröder. Pappan är konstgjutare och gjuter skulpturer åt tidens mest framstående svenska konstnärer. Han är god vän med Carl Milles, som också blir Astris gudfar.
Astris mormor är engagerad i kvinnosaksfrågan och är god vän med Ellen Key. När Astri föds har kvinnor inte rösträtt. Det ska dröja 23 år till den allmänna rösträtten införs.
Mormodern har ett lantställe utanför Södertälje där barnbarnen får bada nakna, leka med kalvar och klättra i träd. Redan som tvååring får Astri av sin pappa plastellina, som hon knådar till små figurer. Hon får också gamla kassaböcker för att teckna och flera av Astris tidiga teckningar finns bevarade.
Foto Privat
Familjen flyttar flera gånger inom Stockholm under Astris uppväxt och när hon är 12 år hyr familjen en lägenhet i ett nybyggt hus på Idungatan. Det är det första huset i Stockholm med rinnande vatten, toalett och badrum.
Som sjuåring börjar Astri i franska skolan, som på den tiden är en privat flickskola. Undervisningen bedrivs av franska katolska nunnor, delvis på franska och eleverna får betyg i samtliga ämnen varje månad.
I skolan är Astri klasskamrat med Ingegerd Torhamn, som hon blir nära vän med, en vänskap som varar livet ut. Ingegerd blir också konstnär och en av våra mest kända formgivare av mattor. En av Ingegerds mattor visas på Stockholmsutställningen 1930, där också Astri är representerad med en vinkaraff och gravurna.
Astris mormor fick tidigt vara modell när Astri skulpterade i lera eller högg porträtt i sten.
Tonåren
”Skulpturen valde mig”
För Astri står det tidigt klart att hon vill bli konstnär. ”Skulpturen valde mig”, sa hon själv. Efter flickskolan studerar hon vid olika förberedande konstskolor för att kunna söka in till Konstakademin. I två år är hon elev vid Tekniska skolan (numera Konstfack). Där undervisas hon i frihandsteckning, målning, konstindustriell fackteckning, figur – och landskapsteckning, figurmodellering och ornamentmodellering. Hon återvänder senare för att studera drivning, ciselering och gravering och då skriver hon in sig som skulptris. På en av skolorna träffar hon Tora Klickowström, som blir hennes vän och som sedermera gifter sig med Nils Dardel.
Herman Bergman vill gjuta skulpturer av framstående författare och kompositörer och ger sin dotter i uppdrag att göra ett porträtt av Selma Lagerlöf. Selma sitter snällt med orörligt ansikte och många år senare beskriver Astri Selma som en allvarlig, tyst och sammanbiten person utan leenden.
Äventyr i Europa
Hemlig förlovning i Florens
Astri får möjlighet att åka till Paris och studera skulptur. Paris är på 1920-talet en stad dit konstnärer och konststuderande från olika delar av världen söker sig. När gränserna öppnas efter första världskriget bildas där en svensk konstnärskoloni.
Astri studerar för skulptören Emile-Antoine Bourdelle. Hon bor en kort tid hos en läkarfamilj, men hyr sedan en ruffig liten lägenhet tillsammans med Tora Klinckowström.
Astri umgås med flera i den svenska konstnärskolonin, men även med konstnärer från andra delar av världen. När Astri reser till Paris är hon förlovad med en juridikstuderande hemma i Stockholm. När fästmannen besöker henne skriver han i ett brev till Herman Bergman: ”Astri är mycket omsvärmad av ryssar, men och också av en hemsk svensk med namnet Evert Taube”.
Evert Taube är i Paris för att skriva artiklar för Nya Dagligt Allehanda och gör även illustrationer till tidningen. Astri och hennes väninna Lilly Åkerlund träffar Evert i Paris och de bestämmer sig för att tillsammans åka till ett hus i San Remo.
Vänskapen mellan Evert och Astri utvecklas till kärlek och när de besöker Florens förlovar de sig i hemlighet på trappan till domkyrkan. De bor en tid i Tivoli utanför Rom där Astri skulpterar sitt första porträtt av Evert. När Astris föräldrar får kännedom om förlovningen kallas hon omedelbart hem, då de anser att Evert inte är en lämplig make för deras dotter.
Väl hemma igen söker Astri till Konstakademin. Hon blir antagen och studerar dekorativ konst och skulptur och lovar sina föräldrar att inte träffa Evert mer, men i hemlighet både skriver de brev och träffas.
Återföreningen
Han eller ingen
Fem år efter att de brutit sin förlovning inser Astri att det är just Evert hon vill dela sitt liv med. I ett brev tills in far skriver hon: ”Jag är också nu så gammal så jag vet vad jag gör, följderna få jag naturligtvis själv bära ändå, antingen de blir lyckliga eller olyckliga. Därför ber jag pappa tänka på detta jag nu skrivit, för jag vet vad jag gör… Evert och jag är bestämda, för mig är ingen som han och kommer aldrig att bli.”
Vid den här tiden är syfilis en svårbotad sjukdom som många fruktar. I ett brev till Everts pappa, sjökaptenen och fyrmästaren Gunnar Taube, skriver Astris pappa ”Er son har ju varit till sjöss och vistats i främmande länder och man vill veta om han lider av några farliga sjukdomar”. Everts pappa lär ha svarat att Evert kan tänkas ha alla sjukdomar utom avundsjukan.
Astri har senare i livet sagt att det var tur att de väntade i fem år på att få gifta sig, eftersom hon på så vis hann avsluta sin utbildning på Konstakademin.
Foto Privat
Konstnärsparet
En egenhändigt gjord brudkrona
Astris föräldrar inser att de efter fem år får ge med sig och de accepterar sin dotters val av man. Bröllopet hålls i S:t Jacobs kyrka. Astri bär en vit sidenklänning dekorerad med apelsinblommor och på huvudet har hon en liten förgylld guldkrona som hon själv har designat. Kronan finns i dag i Maria Magdalena kyrka och kan lånas av dem som gifter sig där.
Evert skriver musiken till bröllopet. Astri och Evert är ett konstnärspar som formger sitt eget bröllop och fortsätter vara ett skapande par som ger varandra stöd. Bröllopsresan är också en arbetsresa, som går till Villa Evelina i San Remo och till Rom. Astri tecknar och skulpterar medan Evert målar och skriver. De nygifta har en gemensam utställning på hösten på Galleri Gummesson på Strandvägen i Stockholm. Utställningen blir lyckad, de får goda recensioner i pressen och Nationalmuseum köper in verk av dem båda till sina samlingar.
Moderskap och Konstnärskap
Katter som jamar
Ett år och nio månader efter bröllopet föds sonen Per-Evert. Astri kämpar för att få tiden att räcka till för både moderskap och arbete i ateljén. Hon berättar att hon en gång hörde katter jama på gården medan hon arbetade, men det visade sig att det var hennes son som låg i vaggan och skrek.
Astri återkommer ofta till att hon vill få egen tid till att skulptera. Vid den tiden finns varken förskola, fritids eller moderna disk- och tvättmaskiner. Astri har så småningom tre barn och en man som arbetar på resande fot. Periodvis, när ekonomin tillåter, finns det möjlighet att anställa hushållshjälp. I en kinesisk folkvisa finns en strof som hon skriver ned i sin dagbok: ”Håll fast solen så min arbetsdag kan förlängas”.
Det gemensamma projektet Sjösala
En skapelse av skulptur
Två år efter Per-Evert föds Rose-Marie. Hon drabbas av en luftvägsinfektion och lever endast 17 dagar. Evert sitter vid Rose-Maries säng när hon dör, medan Astri är ute i ett ärende. Sorgen är stor för både Evert och Astri.
Evert kastar sig in i sitt eget arbete för att hantera förlusten. Han reser till London för att spela in en grammofonskiva och beger sig sedan ut på en jordenrunt resa med båt, då han tecknar, målar och skriver reseskildringar.
Under denna period skriver han visboken Ultra Marin, som blir hans genombrott som visdiktare. I boken finns visan ”Här Rose-Marie, syns blåa Nämdöfjärden” med bland annat strofen ”Nej, Ros-Marie, Låt bli, stäng inte fönstret! Jag måste måla ditt porträtt idag”.
Under den här tiden bestämmer de sig för att köpa en äng mellan två berg på Hölö i Stockholms skärgård. Ängen som låg vid sjön fick namnet Sjösala.
På andra sidan viken har Astris föräldrar redan ett hus. Hon låter uppföra ett litet skjul till att börja med, innan det större huset blir byggt. Det är Astri som håller i alla byggprojekt. Det första skjulet fungerar först både som ateljé, kök och sovrum för hela familjen. Potatis och grönsaker odlas och det fångas fisk från sjön. Långt senare, 1965, skriver Astri i sin dagbok:
”Sjösala är en skapelse av skulptur. Den första inbetalningen fick jag ju av Carl Milles [skulptör] och pappas vän som jag känt sedan jag var nyfödd. Sedan har det kommit pengar av min skulptur. Den första biten på huset byggde jag av skulpturpengar, bland annat sålde jag ”Pojke med fiskar ”fontän till Finland och så lånade jag lite i bank som nu är inbetalt.”
Sjösala är en viktig inspirationskälla för Everts diktning och kommer att betyda mycket för hela familjen. Långt senare bränns huset ned av en psykiskt sjuk kvinna. Astri låter då bygga ett nytt hus, en stor ateljé.
Konstnären Astri Bergman Taube
Skulpterar designar och målar
Att en kvinna ställer ut sin konst ensam under början av 1900-talet är ovanligt. Moderna Museet presenterar sin första separatutställning med en kvinnlig konstnär, Siri Derkert, först 1960.
Astri är osäker och behöver uppbackning för att våga ställa ut. Hon får stöd av sin far och sin man. Det råder ett klimat i samhället där många på fullt allvar anser att kvinnor inte kan vara fullvärdiga konstnärer.
Många kvinnliga konstnärer, exempelvis Sigrid Hjertén och Vera Nilson, utsätts för hård kritik när de ställer ut och Hilma af Klint väljer att inte visa den del av sin konst som var nyskapande förrän långt efter sin död. Att Astri debuterar på en utställning 1925 beror troligtvis på att hennes man är medutställare och på att hennes far har en framträdande ställning i konstvärlden.
Konstnären Astri Bergman Taube gör under sitt långa konstnärskap flera offentliga skulpturer och otaliga porträtt av kända och okända personer. Hon tecknar, målar akvareller och trycker färglitografier.
Astri designar också bruksföremål, som lampor, ljusstakar och skrivställ i tenn och askurnor i brons och koppar. Hon vill medverka till att urngravsindustrierna ska leda till en mer tilltalande estetisk utveckling, vilket kommer att vidga intresset för eldbegängelse. Astri medverkar med verk på Svenskt Tenns jubileumsutställning på Röhsska museet och hon är representerad med en vinkanna på konstindustriutställningen på Metropolitan Museum i New York 1927.
Astris intresse för att skulptera porträtt följer henne hela livet. Tidigt skulpterar hon ömsint sin mormor som en äldre kvinna med många fina små rynkor och tunt hår uppsatt i en liten knut.
Barn och barnbarn är ofta anlitade modeller. Sönerna får stå modell till varsin fontän. Per-Evert tittar lyckligt upp mot solen med två vattensprutande fiskar i händerna i skulpturen Gosse med fiskar, som bland annat står utanför Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Sven-Bertil sitter hukad vid en damm och håller en fisk som sprutar vatten i varje hand på Gröna Lund. Astri intresserar sig framför allt för utseendet hos det nyfödda barnet. Så här sa hon själv: ”Det nyfödda barnhuvudet, det är bara en enda stor form. Det tycker jag är underbart, de har alla sin karaktär”.
Foto Carina Lernhagen Matz
Genomgående har hon en känsla för att skildra barn i olika åldrar. Skulpturen Elsa Borg (även kallad Vita Bergens drottning), som står i Vitabergsparken, skildrar Elsa Borg som 1878 skapade Stockholms första socialhjälpskontor för barn och prostituerade kvinnor. Ömsint och beskyddande håller hon sina händer på två små barn i förskoleåldern. Barnen är barfota och fötterna är skildrade så känsligt och fint.
Foto Jacob Forsell
Utanför Kyrkans hus i Sundsvall står skulpturen Flicka i kortkort från 1970. Det är en tuff, allvarlig tonårstjej som håller en bok i handen.
I nuvarande Folkoperan möts vi av ett koboltblått tak, som ett himlavalv fyllt med hundar, fåglar, fiskar och blommor i vit stuckatur. Ursprungligen var taket tänkt till en biograf som Astri fick uppdraget att göra utsmyckningen till 1928.
Under hela sitt konstnärskap arbetar Astri med att skulptera och teckna. Dessutom upptäcker hon på äldre dagar glädjen i att trycka färglitografier.
Arbetsresor går bland annat till Aten, New York och ett reservat för ursprungsbefolkning utanför Santa Fé. Hon deltar i flera utställningar tillsammans med Evert i mitten av 1970-talet och har också flera separeratutställningar, bland annat en på Röhsska museet och Porslinsmuseet i Gustavsberg.
Astri Bergman Taube avlider den 23 december 1980 på Södersjukhuset i Stockholm.
Foto Jacob Forsell
Pia Schmidt De Graaf har under många år varit ansvarig för Taubearkivet i Göteborgs universitetsbibliotek. Hon har fördjupat sig i Astris liv och konstnärskap och i boken Astri Bergman Taube ett konstnärsliv (2008) synliggjort Astri som konstnär.