Välkommen!
Foto Evert Taube: Jacob Forsell, Foto hav: Jan-Olof Landqvist
Göran Gynne 1942 - 2022
Göran Gynne
Journalisten och författaren Göran Gynne, Stockholm, har stilla avlidit i en ålder av 80 år. Han efterlämnar hustrun Ulla, barnen Alexander och Isabella, barnbarn och många vänner i Taubesällskapet.
Göran levde nära Evert Taube. Ulla och Görans sommarhus ligger i Roslagens famn på blommande Blidö. Till Calle Schewens bänk och berså är det fyra sjömil. Till spelmannen och storsmugglaren Uno Östermans Gräskö är det tre. Till Balltorps Furusund är det två.
När Göran slutade som chefredaktör på Tidningen Vi år 2004 hade han mer tid att levandegöra minnet av Evert Taube. Han blev ordförande i Taubesällskapet, redaktör för sällskapets årsskrifter och skrev en lång rad böcker och essäer om Taube. För sina insatser blev han hedersmedlem i Taubesällskapet.
Göran verkade också för att Taubes visor och texter ska leva vidare genom att arrangera resor i Taubes kölvatten i när och fjärran.
1990 gjorde sällskapet och Tidningen Vi den första resan till Argentina. Drygt fyrtio taubeälskare följde med. I Buenos Aires vandrade vi under Görans ledning på kajer lagda med sten från Bohuslän – som i visan om Balladen om Ernst Georg Johansson från Uddevalla. Sen buss ut på Pampas till Estancia San Martin. Det var där Evert Taube 1910 mötte förebilden till Carmencita, femtonåriga Cecilia och dansade tango – i alla fall enligt Evert Taube.
”Min mamma dansade aldrig tango, vare sig med señor Taube eller nån annan”, berättade nu Cecilias dotter, doña Matilde
För Göran blev det sedan ett stort antal resor som guide till Argentina och Guatemala. Men också till andra platser som Taube gjort odödliga: Provence, Ligurien, Toscana, Rom och de svenska skärgårdarna.
Göran sjöng, spelade gitarr och berättade Taubehistoria. ”Så länge skutan kan gå” var en av favoriterna. Den går i C-dur med Dm, F och G i sticket. Göran tog ackorden med stadiga barreackord. Visan spelas ofta som psalm på begravningar.
”Så minns att snart klämtar klockan för dig. Ding, ding dång!”
För Taubesällskapet Karl-Gunnar Roth, ordförande
Sven Bertil Taube 1934 - 2022
Foto: Jacob Forsell
Sven Bertil Taube har avlidit. David Anthin, litteraturhistoriker, medlem i Taubesällskapet och författare till böcker om Taube, har skrivit en minnestext eller snarare en kort essä om sångaren, skådespelaren, medmänniskan Sven Bertil.
Sven Bertil var hedersmedlem i Taubesällskapet och deltog många gånger i sällskapets arrangemang.
Käre Sven-Bertil!
Så många minnen som väcks när jag hör om din bortgång. Men jag vet ju att du precis som din far var helt osentimental och onostalgisk, så jag ska inte skriva om det som har varit. Och absolut inte om mig själv. Tillåter mig istället att fantisera lite om hur det skulle kunna vara om det finns ett himmelrike, ett Samarkand. Och om du nånsin kommer dit. Jag tänker mig att det är livat värre där uppe nu. En argentinsk orkester spelar tangomelodier för fullt och du tar dig en svängom med Carmencita samtidigt som ni sjunger en duett.
Lars Forssell sitter i ett hörn och fnissar över någon burlesk formulering till en visa som du kan framföra senare ikväll, kanske som en sångarduell med självaste Bellman. I ett annat hörn sitter Nils Ferlin och förundras över en grå liten fågel. Kan bli en fin visa till dig det också, om han nu bara hittar de rätta orden. Och Olle Adolphson möter dig med ett kärvt Gmaj7-ackord. Som ni ska spela tillsammans nu!
Nere vid stranden – för en sådan måste naturligtvis finnas i ditt himmelrike Sven-Bertil – övar Mikis Theodorakis med en grekisk orkester och du stämmer in i en karnevalisk sång om frihet. Sedan hoppar du raskt i en segelbåt och kastar loss. Och titta, det är ju pappa Evert som sitter vid rodret. Det är en stor båt, så hela Stockholms Barockensemble med Ulf Björlin i spetsen får plats.
Ni stämmer alla upp i ”Så länge skutan kan gå”. Och ni får hjälp inifrån land. Den argentinska och den grekiska orkestern, Carmencita, Forssell, Bellman, Ferlin och Adolphson, alla sjunger de med:
”Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, -ding, -dång!”
Och nu fyller det på med fler vänner: Gunnar Bohman, Povel Ramel, Ulf Peder Olrog, Beppe Wolgers, Monica Zetterlund, Hasse&Tage, och en massa skådepelare från film och teater. Alla klämmer de i för full hals:
”så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!
Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i med en verkligt sju sjungande vals!”
Ja, tänk vilken himmelsk kör det där skulle bli. Men tänk också lite på oss här nere. Så tyst det har blivit nu. Tack för hela din jordiska gärning, Sven-Bertil!
David Anthin